Tunga steg och uppförsbacke varje dag. Går igenom en jobbig period just nu och kanske rent av en liten identitetskris.. Har varken lust eller ork till att skriva för den där positiva sidan har gått under jorden eller så fanns den aldrig. Alla människor är som is.

Kan inte komma ihåg hur längesen det var jag skrev men nu är jag iaf tillbaka i Karlskrona, för gott... känns det som. Vintern har kommit tillbaka o det är svinkallt. Karlskrona - precis som jag minns det..
Har också påbörjat VFU:n igen, går bra men det är tufft. och ständigt undrar jag om jag någonsin blir en bra lärare. Är det detta jag ska bli?

och på detta har vi en massa uppgifter att göra vid sidan om som jag nog aldrig kommer klara. Har gått så dåligt på alla andra uppgifter så snart tar nog min tur slut. Tur Stephanie finns i klassrummet mittemot, annars hade det kännts för jäkla ensamt i denna staden.. Skönt o träffa mamma o pappa igen men när alla andra gamla kompisar har gått vidare känns den här staden väldigt tom o sorglig. Det är inte samma kärlek längre..
och samtidigt tappar man dem nya bekanta i Växjö.. Man måste kämpa så hårt och just nu räcker jag inte till.

saknar min bvän och det går hårt på oss.

är pank också.. tömt mit kontokort.

så med dessa pigga ord plågar jag mig lite extra med Lars Winnerbäcks fina låtar som får mig till tårar.