Sju sorger
Iaf, efter en lång frukost med prat, te & KAFFE! (gjorde allt för att vakna till liv) Satte jag på lite av min berömda braiga musik och började göra mig i ordning! Det är sjukt vad tid det tar att fixa håret now days.. Det är så tjock i nacken att plattången inte biter på det!! Sick! Sedan hade jag lektion vid 13:15 så kilade iväg någorlunda påläst. English grammar är inte det bästa jag vet. Dock börjar jag avguda vår lärare! Blev ett och annat dramakapitel under dessa timmar med vännerna.. Tjejer är ett spännande kapitel oavsett om man är kille eller tjej. Jag orkar iaf inte med något drama just nu. Jag hoppas allt löser sig för jag tycker om mina tjejer!
När jag kom hem från lektionen hade min älskade Viktor lagat Pannkakor till mig o Karro!! GLAD mage och tjej! Sedan blev det lite hastigt och lustigt att ta sig in till stan med Karro så att hon kunde ta tåget hem.. Väldigt tråkigt.
Sitter här och allt känns en aning tomt, trots att viktor sitter med sin dator brevid. Var helt klart världens bästa besök!! Vi har haft det helt underbart bra! Var så roligt med besök!! Det allra första riktiga!!!
Så skönt att kunna ha sina närmsta vänner omkring en 24 timmar om dygnet, bara prata, gå ut o gå, shoppa, spela spel och kolla på film och gotta sig!! Fy fan vad jag har saknat det! <3 Inget knöl med att lära känna eller undra hur man ska bete sig, man kan bara vara sig själv. Känns som ett helt liv sen.
<3 Osmickrande men Äkta!
Måste säga att jag är aningen uppriven ikväll.. Vänner är fan inget lätt kapitel. Inte då, inte nu och ikväll sprutar det gnistor häromkring.. Jag vet att jag inte är världens bästa och jag har gjort val som har fått mig att stå för mitt kast och fått betala för det. Men så här långt senare undrar jag om det har hänt något alls? Jag vet inte vart mina vänner i Karlskrona står och jag vet inte riktigt vart jag har mina vänner här. Jag har verkligen försökt under mina månader hemma i Karlskrona att finna tid och umgås med dem jag har där för att de betyder något för mig och för att man önskar att det skulle vara en vänskap som håller även när man inte bor där. Men jag måste säga att jag grovt hat misslyckats med det, och ärligt talat. Om man ger o ger o ger men inte får något tillbaka så slutar man att försöka. Och det gör jag nu, jag tänker inte sitta här och önska o tråna efter att vara någons vän som verkligen inte bryr sig om jag är där eller inte. Chapter finished.
Tur jag har min familj.
När det gäller Växjö så känner jag inte att man inte får något. Det är bara det att man kanske inte lär känna folk på samma sätt nu som man gjorde förr? I en ny stad.. Det är ingen som vet allt om en och kanske är det så man vill ha det? Men jag måste säga att jag önskar att jag kunde komma någon nära. Någon som bara kommer över lite spontant och inte alltid måste ha ett syfte för att umgås! Eller är det detta som kallas att bli vuxen? Aldrig lära känna någon man riktigt kan anförtro sig åt igen? Har bara varit i Växjö i 1,5 vecka och jag börjar redan ventilera... måste bero på all dramatik. Hoppas allt löser sig. Jag är neutral.
'Kände dig för länge sen, ja det var säkert längre än sju sorger och åtta bedrövelser sen.
Du kommer nog aldrig mer vara min vän, det var för länge sen.
Så länge sen.'
